Utmaning: att släppa taget!
Främst omkring det egna jaget.
Sluta vilja kontrollera;
bara vara ger dig mera.

När du slutar söka styra
för att slippa det obskyra,
ändra det du ej vill hända;
DÅ kan plötsligt allting vända.

När du känner allt är över
står den där, din lyckoklöver;
det du trodde var förlorat
kommer åter, nu förstorat.

När hjärtat svämmar över,
men det som rinner ut
ej når den det behöver
och kärleken tar slut;

då stannar världen sakta
och tillvaron blir tyst.
Och hjärtat vill sig akta
att än en gång bli kysst.

Nu får ni finna er i att få lite inblickar i en jurists verklighet. Har ni någonsin funderat på hur en avmätt eller i vart fall strängt kontrollerad jurist skulle uttrycka sig om han blev irriterad på en annan jurist? Eller om han upplevde att den andre juristen helt enkelt är dum?

Magnus och Brasse kom ju med sitt förlösande invektiv ”Asch, Sture, vad du är tarvlig!” redan på 1970-talet. Vagt och vänt, men ändå alldeles för tydligt och rakt på för en jurist.

Sedan har vi skrönan om professorn som skällde ut en student som skrattade högt åt professorns plötsliga nysande under föreläsningen, enligt följande bisatsexcellerande: ”Om er, herr Andersson, har jag, då ni, då jag, därtill föranledd av en hastigt påkommen förkylning, nös, skrattade, fått en helt annan uppfattning.”. Vackert! Men fortfarande för explicit.

Nej, så här tjusigt ska det uttryckas. Återigen ett utdrag av en dom från Arbetsdomstolen i år, där domstolen går hårt åt dåvarande JämO:s processföring:

”JämO har gjort gällande att det inte krävs någon jämförelse för att avgöra om M.H. blivit könsdiskriminerad. Som JämO får uppfattas avses då att någon jämförelse inte behöver göras med någon faktisk person. Den talan som JämO för bygger emellertid på att M.H:s situation, att vara frånvarande från arbetet och uppbära havandeskapspenning, ska jämföras med situationen för en arbetstagare som är frånvarande från arbetet till följd av sjukskrivning och som får sjukpenning. En anledning till tvisten i denna del är ju att arbetsgivaren ger den sistnämnde men inte den förstnämnda viss lön. För att den jämförelsen ska vara rättvisande måste först bedömas om dessa båda befinner sig i en jämförbar situation.”

Kände ni domstolens illa återhållna missnöje med JämO och närmast föraktfulla ton mot denne? Hade domstolen pratat vanlig svenska och inte juridiska hade den sagt så här: ”Men alltså, JämO, hallå, kom igen! Du säger att vi inte ska göra någon jämförelse mellan den här kvinnan och andra personer för att se om hon har blivit diskriminerad. Samtidigt har du byggt hela caset på att den här kvinnan i jämförelse med andra har blivit missgynnad, för att andra får lön men inte hon. Hur dum får man vara?”

Men det kan man bara inte skriva. Även om man menar det.

Efter två dagar på jobbet kan man tro att jag börjar komma in i verksamheten igen. Nja, så hade väl kunnat vara fallet om någonting hade fungerat, men eftersom varken bil, telefon, mailprogram eller dator i övrigt vill vara med och spela blir det inte så mycket gjort. Men jag har mycket att ta igen, så jag kan alltid ägna mig åt att läsa ikapp. Till exempel rättsfall. Och vad lycklig jag blir!

Med osviklig känsla för hur en mening kan konstrueras enligt grammatikens alla regler lyckas våra domstolar hålla avgrunden mellan jurister och vanligt folk djup och oöverbryggbar, även i dessa tider av förenklat bäbisspråk och s.k. sound bites. Smaka bara på följande stycke, hämtat från Arbetsdomstolens dom nr 15 i år.

”I EG-domstolens dom i mål C-66/96, Høj Pedersen m.fl., REG 1998, s. I-7327, konstaterar domstolen att artikel 141 i EG-fördraget och likalönedirektivet utgör hinder för nationell lagstiftning, i vilken det föreskrivs att en gravid kvinna, som innan barnledigheten inleds blir arbetsoförmögen till följd av ett sjukdomstillstånd som har samband med graviditeten, och som styrks av ett läkarintyg, inte har rätt att utfå full lön av sin arbetsgivare, utan dagpenning som utbetalas av en lokal myndighet, medan arbetstagare vid arbetsoförmåga som har orsakats av sjukdom, och som styrkts av ett läkarintyg, i princip har rätt att utfå full lön av sin arbetsgivare.”

Va? Vad säger man? Det är bara att buga inför den skolade juristens felfria meningsbyggnad. Men förstod ni vad domstolen egentligen sa? Den sa att i nationell lagstiftning ska sjukdom p.g.a. graviditet (inte graviditet i sig) behandlas som vilken sjukdom som helst. Men det hade inte varit lika kul – i alla fall inte att skriva…

Det höll i tre dagar. Sedan blev jag kallsvettig, yr, vilsen och kände att något saknades. Det är kanske så det är för rökare att försöka sluta. Jag vet inte för jag har aldrig börjat.

”Har du någonsin slutat tänka och glömt bort att börja igen?”, frågade Nalle Puh. Så frågar en björn med en mycket liten hjärna. Mitt problem är att jag inte slutar tänka – men frågan är om tankarna är så mycket att ha?

”När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man ibland att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på.”. Klok nalle.

En blogg fick det bli igen, alltså. Kommer den att läsas av någon? Vi får se! Blotta möjligheten att någon kommer att läsa den gör att jag måste anstränga sig, så att idéerna kommer ut ur hjärnan på ett någorlunda ordnat vis. Det vore ju inte så kul om Bert Karlsson råkar läsa bloggen och säger om mig som han sa om Bosse Ringholm: ”Han är inte dum egentligen. Han har bara otur när han tänker.”