Vi reser med gångertabellen
från urposha Täbyspishällen
till dem som fått ta emot smällen:
landsbygdens bruksortssamhällen.

I dem är det sorgligt på kvällen:
ett liv utan arbetstillfällen,
man ligger och drar under pällen
och hoppas på lottovinstskrällen.

Men Centern kan öppna de spjällen,
som låst sig i Gällen och Dellen!
Nu återupprättar vi drällen
och satsar på renhonefällen!

Så vänder vi flyttkarusellen
från Malmö till Abiskofjällen.
Ej blott i Täby quenellen
ska puttra med trattkantarellen!

Rosén rinner sakta och sötsur,
längs grändernas kullriga sten.
Politiska minglande blötdjur,
rest hem från sin myllrande scen.

De löften man gett denna vecka –
var lösning för var märklighet –
från åsiktspilgrimernas Mekka
nu möter en krass verklighet.

Betyder de något, de dagar
med workshops och torgparlament?
Förstärker de eller försvagar
vår demokratis fundament?

Med ärliga uppsåt i talen
är veckan vitalt genuin –
men annars blir snart Almedalen
blott ännu en Visbyruin.

Det är nåt jag måste förklara,
jag vill att ni alla förstår:
det är inte rödgröna bara
som fattar hur kvinnorna mår.

Det är faktiskt ganska så tjabbigt
att folkpartit inte får credd
för allt som vi gjort mindre grabbigt
i rikets varendaste ledd.

När vänstern ser ut att va snälla,
förklädda till god feminism,
så är det i stället en fälla –
ett fångstgarn för socialism.

Och socialisternas lekland
ger oår och svält och panik!
Då får vi det just som i Grekland:
en utveckling närmast antik.

Men min politik är den rätta –
principernas heliga Graal –
den gör varje tvåa till etta!
Så bli socialliberal!

Kamrater! Vårt val är ju tämligen lätt:
det handlar om en enda kvinna.
Jag pratar en timma om henne – Jeanette –
så kommer vi enkelt att vinna.

Så länge hon slet för en chef kommunal,
var brukarna glada och nöjda,
men tyngda av oket av riskkapital
blev ryggarna krumma och böjda.

Ja, vänsterpartit vet hur illa det blir
när pengar får ställa och styra:
då blir en politiker till en bankir,
som gör alla tjänsterna dyra.

Men välfärd kan givetvis drivas privat,
om ingen får ut några pengar!
När fokus styrs bort ifrån vinstderivat
blir vårdhem som midsommarängar.

Ja, välfärdsbolag ska helst drivas av den,
som inte vill göra affärer!
För då kan vårt land bli så fattigt igen
att några vill bli revolutionärer…