Allt ert är vårt – ska det va så svårt?

Mot ett rätt och rättvist mål
lägger alla på ett kol;
man kan inte vara snål
med att täcka alla hål.

En politisk ambition
kostar mången skön miljon;
då behövs konfiskation
av ert allt, I skattehjon.

Varje slant är nämligt vår;
VI ser till så att ni får
det ni äter, går och står.
Vi tror säkert ni förstår.

För hur skulle det se ut
om ni tilläts slå bakut?
Då tog alla pengar slut;
inget fanns att dela ut.

Nej, så allting som I fån,
ja, varhelst det kommer från,
ska I faktiskt se som lån,
närmast flyktigt som ozon.

En autodidakt med regeringsmakt…

Så nådde vår svetsande autodidakt
det hägrande målet: regeringsmakt.
Men priset var högt för hans statusjakt:
en bristande realitetskontakt.

Båd tondövt och helt utan känsla för takt
gavs åtkomst till Rosenbads maktcentralsyacht
till dem som begått något straffbelagt;
så länge de hyllat hans kröningsakt.

På månadskort tid han ådagalagt
ett egendomshat och ett frihetsförakt –
ett motstånd mot mänskan – som är så kompakt
som mörkret i statsgruvans djupaste schakt.

Till stöd för sitt riksbygges etiska prakt
han hämtat en socialistlägervakt
som hyllat en gång den Warszawapakt
som halva Europa ödelagt.

Men syftet med höstens förändringstakt
må inte få pådrivas oemotsagt –
låt hoppas att envar blir rosenuppbragt
och vägrar ministern förnyat kontrakt.

Reinfeldt-ångvält

I dag ska jag tala om den briljans
som präglar mitt sätt att vara
en tidlös och säker elegans –
för andra helt onåbara.

Mitt rike jag sköter med god ruljangs –
ni måste förstå det, bara.
Arbetets linje ger god avans,
så pengar förblir oskattbara.

Och fast jag förtjänar en lagerkrans
vill nån hellre se mig i snara.
Men inlåt er icke i deras dans!
De vill hellre slösa än spara.

Det rödgröna gänget är utan sans,
för Sverige en destruktiv fara!
Mot vansinnet höjer jag frihetens lans
och ber om ert stöd, väljarskara!

Så minns att i valet är min Allians
på hugget och återvalbara:
jag lovar er mer arrogans och raljans –
se till att min makt nu bevara!

Romsonramsan?

Förra året stod Gustav här
och talade inför publiken.
Sen dess har han plötsligt fått snopp och sånt där –
det gör mig så gruvligt besviken!

Egentligen känner jag visst obehag
att prata politiska frågor,
och faktiskt är Fridolin bättre än jag
att tala med ljungande lågor.

Men mannen är hetero, 40 och vit
och han sätter samhällenormen.
Så han är ej längre välkommen hit –
nu startar vi kvinnoreformen!

På något sätt måste jag nämna miljön,
och säga att vi är de gröna,
men fokus blir enbart att tala om kön –
att kvinnor är smarta och sköna.

För vem skitar ned, äter kött, åker bil
och våldför sig ofta på tjejer?
Jo, manlighetsnormen skapar en stil
som orsakar otäcka grejer.

Och mannen är ondskefull, girig och lat –
gör ekosystemen förstörda –
så kvinnorna hyser nu rättmätigt hat
och kräver att äntligt bli hörda!

Vi nöjer oss inte med femti procent,
nej, det har vi redan passerat.
Så män; nu ska kvinnan bli opulent –
och vi ska ha allt som är erat!