Almedalstalsvalskval á la Löfven

Jag ligger lite efter, med dikt på Stefans tal
som framfördes i söndags, till komp av himlaskval.
Men det gör även Stefan – för s-märkt politik
är inte blott daterad, då snarare antik.

Vad börjar karln att säga, hur ser han sin vision?
Jo, bygga militärt mot en Putinsk invasion!
Och självklart ska vi skrota Fas 3 och sådant trams;
i stället oxidera miljarderna i AMS.

Och de som inte jobbar får skola sig igen;
till vad är inte viktigt, det tänker vi på sen –
för även den som tröttnat och inte lärt ett dyft
får säkert ångan upp igen med mera kunskapslyft.

Men viktigast av allt är att ordna fram ett tak!
Vad bra, tror ni, och tänker nog alla samma sak:
att vi ska hjälpa dem som är hemlösa i stan?
Nej, först ska dagisgrupper som mest ha femton barn…

Och alla ska må bättre, det lovar han, Stefan.
Hur det ska åstadkommas, nja just det vete fan.
Paket, program och pengar kan alltid göras fler –
så länge någon lever kan den beskattas mer.

Eventfataburen – Almedalskulturen

Rosén flödar fritt ur eventfataburen,
som skydd mot den strilande ståndpunktsregnskuren;
den börjat igen, opinionsproceduren,
kalaset för sprängfyllda samhällshögdjuren.

Nu slår hen an strängarna, spinntrubaduren!
Den sång som hen smitt uti tankesmedskuren –
den ekar i medeltidsarkitekturen,
där dansen går vild runt om åsiktsguldtjuren.

Ja, visst kan man häckla idéspringturen,
som ringlar sig runt omkring visbyringmuren –
men genom sin kraft som policyburen,
förbinder den olika – som ligaturen –

och höjer intressetemperaturen
för viktiga frågor om samhällsstrukturen,
naturen, censuren och legislaturen.
Så omfamna Almedalskulturen!

Skicka Aina till Ukraina?

Dags för fredssamtal i Jalta?
Märkligt hur allt går igen.
Utveckling som börjar halta,
ett Ryssland som är ingens vän.

Redan med en fot in, Putin,
i grannlandet Ukraina –
det är farligt mycket hot i’n.
Vem ska freden nu designa?

Inte f n är det FN,
Nato, EU eller Haag.
Nej, den som måste ordna träffen,
är Yours Truly – lilla jag!

Löfvens dilemma och längtan efter Palme?

Men herregud!
Vad hände nu?
Har vi igen valt nya stollar?
Det vore bra,
som någon sa,
om vi i förväg namnen kollar!

Hur ska vi få
nån ordning på
den Alliansförstörda Norden,
om vi ej kan
få in en man
som ej är oturlig med orden?

Det enda sätt
att allt blir rätt
och varje kandidat otadlig,
är att vår klass
leds från parnass
och vårt parti av någon adlig!

Inspirerad av valet av Omar Mustafa till (s)-styrelsen, som man kan läsa om här

Ska jag själv behöva träna min egen kropp?

Nu föll i fulla bägaren den allra sista droppen!
Den sista rest av värdighet regeringen kan ha haft
rann ut – när en minister börjat yttra sig om kroppen –
ur Rosenbads kanslikvarter som vore den av saft.

Det kan ju inte rimligen på egna axlar vila
att underhålla kropp och själ och hålla sig i trim!
Vi måste säga från och sluta vara så servila:
nu ska ministerns läppar bli förseglade med lim!

Att idrottsmän vill träna många timmar alla dagar
beror ju på att de ska tävla en minut per år!
Men oss, minsann, vårt arbete försliter och försvagar –
att också motionera blir då mer än vi förmår.

Att kräva av oss anställda att vi ska träna själva –
för att vi måste klara av att sitta, stå och gå –
det är så kränkande att hela rörelsen må skälva!
Det måste en minister som Ulf Kristersson förstå.

Inspirerad av IF Metalls reaktion på socialförsäkringsministerns uttalande