Kategoriarkiv: Dagsvers

Hösten går från svår till vår

av i Dagsvers, Samhälle
Så kommer då veckan när världen ska enas
hur världen en annan vecka ska renas
från skit som spytts ut uti hundrade år.
Men arbetet kommer bestämt att försenas
med käbbel om vad som egentligen menas
och hur vår gemensamma hemplanet mår.
 
För djävulen bor i detaljer som benas
tills helheten vittrar och målen förklenas
och FN:s agenda bedöms som för svår.
Det är som vi drömmer en väg som kan genas,
en mjukgörare till allt liv som förstenas:
vi kan alltid låtsas att hösten är vår.

Något tryckt om något tryggt

av i Dagsvers, Politik, Samhälle

Jaha, minsann, se där, ni befinner er på flykt?
Då kunde ni sett trasig ut, det hade vi nog tyckt.
Det bör ju synas spår hos er, som varandes förtryckt,
att ni riskerat, i ert land, båd lem och ändalykt.

Men oss går ej att lura; erat yttre är för snyggt!
Och passen som ni viftar med, dem har ni säkert knyckt!
Att ljuga oss i ansiktet är ofint – riktigt styggt!
Att tro att vi ska tro er är på gränsen till förryckt.

På tal om gränsen just, har vi runt våran egen byggt
ett murverk upp till himlen med vartenda fönster lyckt.
Vi öppnar blott för mänskor som beter sig blygt och skyggt,
som dricker mellanrost – inget cezvekokat – bryggt!

Att nu så många knackar på vår dörr känns inte tryggt;
som hade nån oss ur vår sköna slummer plötsligt ryckt.
Men vi vill faktiskt ha vårt rike tomt och glesbebyggt,
så allt vi ger er är ett tjusigt flygblad som vi tryckt.

Hetero, homo, bi eller queer – kärleken är ett mirakel som sker

av i Dagsvers, Samhälle

Kärleken är ett mirakel som sker,
utan att boka en tid –
en nåd som vi alla i stillhet om ber
ska undfägnas oss lite mer.

Tänk att få känna en annan som ser
mitt inre – med oro och frid! –
och gillar mig själv och skrattar och ler
och vill ha mig nära invid!

Hetero, homo, bi eller queer –
är upp till var individ.
Det viktiga är vad en människa ger
till andra som vandrar bredvid.

Töras att beröras?

av i Dagsvers

Att ge sig hän och våga
är såsom eldens låga
förenat med viss fara
att slitas lös och vara.

Att låta sig beröras
är ofta svårt att töras –
man skyler gärna kinden
till skydd mot känslovinden.

I stället för att sjunga
med kraften av var lunga,
man avstår från att riska
och nöjer sig att viska.

Bak självkontrollens hinna
står sårbarhet att finna –
nycklarna att dyrka
ens inre, gömda styrka.

Men självfallet bor smärtan
i gavelöppna hjärtan –
de pinas, ärras, fåras
av risken för att såras.

Vad är alternativet?
Gå miste helt om livet?
Hellre då att grina,
än att helt förtvina.