”Men Torgny!”, utbrast Englund, ”Vad tusan har vi gjort?
Vårt überfina pris som ju alltid vart så stort!”
”Hur pratar ni?”, sa Espmark, ”Det smakar surt som kart,
att annat än för riktning begagna ordet ’vart’!”
”Men håll sig nu till ämnet!”, sa Lugn, ”Alfred Nobel
får kanske inget veta, men jag skolkar lördag kväll!”
Med dyster blick och suckar, från Östergren, nu trött:
”Vi borde gjort som vanligt och utsett nån som dött!
Nu kommer alla inse att vi röstade på fyllan!
Hur kan man annars lämna ett skrivarpris till Dylan?”
”Vårt lidande blir evigt!”, förklarade så Lotass,
”För bakfyllan är värre – och den kan inte botas.”