Livets timglas har nu vänt;
sakta rinner sanden.
Längtan som du en gång känt,
brinner ut som branden.

Minnen sätts nu ned på pränt;
världen som du fann den.
Även synder du bekänt,
fyller alla banden.

Ännu har det inte hänt,
men du anar stranden:
himlen har sin dörr på glänt –
utsträckt väntar handen.