I mitt mörka innandöme
har mitt lilla jag ett gömme:
en vrå av vanmakt, fuktig, kall.

Jag fick i vuxenresans ränsel
endast svartvitt – och en pensel,
hård och kall som av metall.

Gömd där ligger, outsläcklig,
längtans lust, men ack så bräcklig,
efter barnslig lek och sprall,

efter livslust, fri att drömma,
hänförd, utan risk att döma
– fri som havets friska svall.