På kvällen fördunklas den lag,
som dagtid gör tillvaron svår.
Och all den dekor som är vår,
blir färglös och alltmera vag.

I natten jag släpper det tag,
som krampaktigt håller en tår
tillbaka från vidöppna sår,
och medger att viljan är svag.

Då själsliga tvångsobehag,
förmildras så långt som det går,
och hjärtat allt lugnare slår –
i samklang med världsalltets slag.