Jaha, minsann, se där, ni befinner er på flykt?
Då kunde ni sett trasig ut, det hade vi nog tyckt.
Det bör ju synas spår hos er, som varandes förtryckt,
att ni riskerat, i ert land, båd lem och ändalykt.

Men oss går ej att lura; erat yttre är för snyggt!
Och passen som ni viftar med, dem har ni säkert knyckt!
Att ljuga oss i ansiktet är ofint – riktigt styggt!
Att tro att vi ska tro er är på gränsen till förryckt.

På tal om gränsen just, har vi runt våran egen byggt
ett murverk upp till himlen med vartenda fönster lyckt.
Vi öppnar blott för mänskor som beter sig blygt och skyggt,
som dricker mellanrost – inget cezvekokat – bryggt!

Att nu så många knackar på vår dörr känns inte tryggt;
som hade nån oss ur vår sköna slummer plötsligt ryckt.
Men vi vill faktiskt ha vårt rike tomt och glesbebyggt,
så allt vi ger er är ett tjusigt flygblad som vi tryckt.