Det finns somt i kristna livet
många av oss tar för givet.
Men av oss; vem skulle våga
genomlida korsets plåga?

Vem är verkligen beredd
att blott argumentbeklädd –
utan skydd och skoningar –
nalkas maktens boningar?

Vem vill ställas inför rätta
blott för att ifrågasätta
den med makt att ta mitt liv,
som ser mig som subversiv?

Vem, när livet står i blom,
vill ta på sig orätt dom,
dömd på lögner, obelagt –
ledas som ett djur till slakt?

Vem vill tro att törnekransen
har den tydliga avansen
att de andra klarar sig –
om jag bara offrar mig?

Svaret är dessvärre givet:
vi föredrar det egna livet –
blott läpparnas bekännelse
blir påskhelgens förkunnelse.

Vi firar Jesu död på påsken,
av svält och hål i händerna,
med godisägg ifrån kiosken
och risk för hål i tänderna…

Vår själ riskerar stressfraktur
i dagens tidspressarkultur,
för den som rusar fram för fort
kan aldrig tänka riktigt stort.

Nej, innan det ska tänkas,
så måste tempot sänkas.
Så gläds åt denna långa dag –
du kanske råkar på ditt jag!