Lite skralt med liberalt

Det är nåt jag måste förklara,
jag vill att ni alla förstår:
det är inte rödgröna bara
som fattar hur kvinnorna mår.

Det är faktiskt ganska så tjabbigt
att folkpartit inte får credd
för allt som vi gjort mindre grabbigt
i rikets varendaste ledd.

När vänstern ser ut att va snälla,
förklädda till god feminism,
så är det i stället en fälla –
ett fångstgarn för socialism.

Och socialisternas lekland
ger oår och svält och panik!
Då får vi det just som i Grekland:
en utveckling närmast antik.

Men min politik är den rätta –
principernas heliga Graal –
den gör varje tvåa till etta!
Så bli socialliberal!

Sjöstedt mot Sjöstedt, typ

Kamrater! Vårt val är ju tämligen lätt:
det handlar om en enda kvinna.
Jag pratar en timma om henne – Jeanette –
så kommer vi enkelt att vinna.

Så länge hon slet för en chef kommunal,
var brukarna glada och nöjda,
men tyngda av oket av riskkapital
blev ryggarna krumma och böjda.

Ja, vänsterpartit vet hur illa det blir
när pengar får ställa och styra:
då blir en politiker till en bankir,
som gör alla tjänsterna dyra.

Men välfärd kan givetvis drivas privat,
om ingen får ut några pengar!
När fokus styrs bort ifrån vinstderivat
blir vårdhem som midsommarängar.

Ja, välfärdsbolag ska helst drivas av den,
som inte vill göra affärer!
För då kan vårt land bli så fattigt igen
att några vill bli revolutionärer…

En limerick på Hägglunds trick

Hör upp, mina blålila vänner!
Jag hoppas att alla ni känner
hur illa det går
om de rödgröna står
såsom valsegrare efter september!

Ja, en sak är alldeles säker:
att alla de rödgröna bräker
som får, för de är
lite eljest, de där –
och tro inte att dårskapen läker.

Men hur ska man hitta på färden –
i livet, i samhället, världen?
Jo, se till att du tror
och bor tryggt hos din mor –
för familjen ger riktiga värden!

Som politiker måste man skilja
mellan att böra och vilja!
Så vår logotyp
är av vitsippetyp,
fast vi önskar en högkyrklig lilja.

Åkessons, eller om det var Jacobssons, Almedalstal

Hej alla svennar, som heter som jag!
Välkomna hit till en svenskhetens dag!
Jag är ett felstavat Y-barn, minsann,
som idag ska få prata så länge jag kan.

Vi har ett problem, vi som bor här i norr,
en ilning som känns som en tandläkarborr:
det finns de i landet som inte är rätt,
som är på ett otäckt och främmande sätt!

De som har son-namn är reko, förstås,
men andra får vända och flytta från oss.
Här ska vi ha dem som tycker som vi
och äter sin filmjölk med kruskakli i.

Strax ska jag ger er en lista på dem,
som bör ta sin väska och packa sig hem.
När landet blir åter som far vant sig vid,
ja då får vi äntligen frihet och frid!

Vi ska bo skyddat och säkert och skilt
från såna som lystrar till Reinfeldt och Bildt!
Och hur kan en mänska få för sig att tro
att han här får bo när han heter Guillou?

Och Hamilton, Douglas och Prytz och von Koch –
vad sjutton är det för en eländig skock?
Och sen han den där, som är folkkär – de Geer –
visst, han kan måla, men varför just här?

Och se på den skymf i vårt kungliga slott:
bebos av en invandrarkung, Bernadotte!
Ut med hen snabbt och sätt dit någon karl,
som har blodsband med allas idol, Birger Jarl.

Det gäller för alla att tydligt förstå,
på samhällets högsta och lägsta nivå –
i landsting, i stat och din hemortskommun:
man mår allra bäst som förändringsimmun!

Almedalstalsvalskval á la Löfven

Jag ligger lite efter, med dikt på Stefans tal
som framfördes i söndags, till komp av himlaskval.
Men det gör även Stefan – för s-märkt politik
är inte blott daterad, då snarare antik.

Vad börjar karln att säga, hur ser han sin vision?
Jo, bygga militärt mot en Putinsk invasion!
Och självklart ska vi skrota Fas 3 och sådant trams;
i stället oxidera miljarderna i AMS.

Och de som inte jobbar får skola sig igen;
till vad är inte viktigt, det tänker vi på sen –
för även den som tröttnat och inte lärt ett dyft
får säkert ångan upp igen med mera kunskapslyft.

Men viktigast av allt är att ordna fram ett tak!
Vad bra, tror ni, och tänker nog alla samma sak:
att vi ska hjälpa dem som är hemlösa i stan?
Nej, först ska dagisgrupper som mest ha femton barn…

Och alla ska må bättre, det lovar han, Stefan.
Hur det ska åstadkommas, nja just det vete fan.
Paket, program och pengar kan alltid göras fler –
så länge någon lever kan den beskattas mer.