I dag ska jag tala om den briljans
som präglar mitt sätt att vara
en tidlös och säker elegans –
för andra helt onåbara.

Mitt rike jag sköter med god ruljangs –
ni måste förstå det, bara.
Arbetets linje ger god avans,
så pengar förblir oskattbara.

Och fast jag förtjänar en lagerkrans
vill nån hellre se mig i snara.
Men inlåt er icke i deras dans!
De vill hellre slösa än spara.

Det rödgröna gänget är utan sans,
för Sverige en destruktiv fara!
Mot vansinnet höjer jag frihetens lans
och ber om ert stöd, väljarskara!

Så minns att i valet är min Allians
på hugget och återvalbara:
jag lovar er mer arrogans och raljans –
se till att min makt nu bevara!

Förra året stod Gustav här
och talade inför publiken.
Sen dess har han plötsligt fått snopp och sånt där –
det gör mig så gruvligt besviken!

Egentligen känner jag visst obehag
att prata politiska frågor,
och faktiskt är Fridolin bättre än jag
att tala med ljungande lågor.

Men mannen är hetero, 40 och vit
och han sätter samhällenormen.
Så han är ej längre välkommen hit –
nu startar vi kvinnoreformen!

På något sätt måste jag nämna miljön,
och säga att vi är de gröna,
men fokus blir enbart att tala om kön –
att kvinnor är smarta och sköna.

För vem skitar ned, äter kött, åker bil
och våldför sig ofta på tjejer?
Jo, manlighetsnormen skapar en stil
som orsakar otäcka grejer.

Och mannen är ondskefull, girig och lat –
gör ekosystemen förstörda –
så kvinnorna hyser nu rättmätigt hat
och kräver att äntligt bli hörda!

Vi nöjer oss inte med femti procent,
nej, det har vi redan passerat.
Så män; nu ska kvinnan bli opulent –
och vi ska ha allt som är erat!

Vi reser med gångertabellen
från urposha Täbyspishällen
till dem som fått ta emot smällen:
landsbygdens bruksortssamhällen.

I dem är det sorgligt på kvällen:
ett liv utan arbetstillfällen,
man ligger och drar under pällen
och hoppas på lottovinstskrällen.

Men Centern kan öppna de spjällen,
som låst sig i Gällen och Dellen!
Nu återupprättar vi drällen
och satsar på renhonefällen!

Så vänder vi flyttkarusellen
från Malmö till Abiskofjällen.
Ej blott i Täby quenellen
ska puttra med trattkantarellen!

Rosén rinner sakta och sötsur,
längs grändernas kullriga sten.
Politiska minglande blötdjur,
rest hem från sin myllrande scen.

De löften man gett denna vecka –
var lösning för var märklighet –
från åsiktspilgrimernas Mekka
nu möter en krass verklighet.

Betyder de något, de dagar
med workshops och torgparlament?
Förstärker de eller försvagar
vår demokratis fundament?

Med ärliga uppsåt i talen
är veckan vitalt genuin –
men annars blir snart Almedalen
blott ännu en Visbyruin.