Den står där alltid trogen, skogen,
ifall du börjar krisa.
Närhelst behoven kallar, tallar
bereder dig sin lisa.
Och barrbeklädda granar anar
hur få dig slippa lida.
Helt tyst och utan orden, jorden
står trofast vid din sida.
Som själavärmarpläden, träden
insveper frusna hjärtan.
Försiktigt solens strålar målar
med färg – men utan svärtan.