I anledning av järnladyns bortgång

Hon såg sig själv som Englands värn,
i dag bortgångna ladyn av järn –
en sann imperialist.

Att vika sig hon uteslöt,
och angrep som en värjestöt
varenda socialist.

Hon anses kontroversiell,
om man vill vara lite snäll,
för många hyste hat.

Som IRA, som till och med
gav alla tvivlare besked
i sprängdådsattentat.

I dag har många mänskor glömt
och hennes gärning missbedömt
och ser den ej som djärv.

Men England var i vild panik –
behövde hennes politik
och hennes långa värv.

För ingen hade alls kontroll
på vad som spelade nån roll
för landets väl och ve.

På strejker såg man inget slut;
det enda sätt att härda ut
bestod blott i att be.

På galenskap hon rådde bot
och vek ej för brutala hot,
i kampen för sitt land.

Kanhända gick hon alltför långt
men syftet var alls inte vrångt –
utan ta omhand.

För framtiden man undrar blott
vad som nu ska bli Englands lott –
finns en Thatcher till?

Från många kommer varma tack,
men ej från gruvarbetarfack –
minst från Arthur Scargill.

Stefan Löfvens inledningstal på (s)-kongressen. Typ.

Då var det åter dags för stora löftesexcessen;
Stefan Löfven tar sig an 37:e sossekongressen:
”Vill man så kan man rätt lätt hitta rätta balansen –
alltså brister i viljan hos styrande Alliansen!

Höjer man bara på skatten ordnar sig allt automatiskt –
sinnet som vägrar förstå det måste betecknas flegmatiskt.”
Självklart är det besvärligt att välståndet ökat för alla,
när man vill påstå att Sverige raskt håller på att förfalla.

Dock kan vår hjälte från facket konsten att att måla med orden,
så att det låter som himlen, när han blott talar om jorden.
Därför vill man så gärna tro det han säger om jobben
fast det är sannolikt som: en ursäkt från jagande mobben.

Var ska de skapas, de jobb, Alliansen förvägrat oss länge?
Staten med pennstreck det skapar, anställningens fiskafänge!
Plötsligt en dag är den borta, tävlingen runtom planeten –
alla ånyo vill köpa stål, skog och svenska arbeten.

Kronan då sjunkit till botten, i värdet mot andra valutor;
Nimbus, Nord West och Najad säljer igen sina skutor.
Skönt är att veta att Stefan, med trygghet från Ö-vikska bygder
styr med moralisk kompass och eftertraktade dygder:

arbetets söner han hyllar och systrarnas ve han begråter –
så gör en man utav folket, som önskar oss rättvisan åter.
Stefan ska ha alla röster, se till att han nu får mandatet:
välståndet, jobben och lyckan – för alla! – blir resultatet!