En hyllning till planetens för närvarande absolut främsta manliga sångare. Titeln förutsätter visserligen att han är en hon, men i rimsmedjan kan man (men?) inte alltid vara så petnoga.
Vår samtids operamusikaliska genius –
med dånande röst som en aktiv Vesuvius
vars klang sveper in oss som askan Pompeii –
hovsångaren och barytonen Peter Mattei.
Snälla begåvade rara, vapentillverkande SAAB!
En liten bön må ni höra, från ännu i livet-arab:
När jag går ut ur mitt gömsle, nere i lönnkatakomber,
vore jag tacksam om alla hitflugna dödliga bomber
släpptes iväg av piloter och inte av könlösa drönare –
ity når jag därmed humant mitt öde; och så mycket skönare!
I dag blir det ingen vers, och ingen satir, utan en gammal låttext som är ständigt aktuell…
Tro på mej, lilla pappa!
Tro att jag klarar det mesta!
Tro på mej – och du ska säkert bli förvånad!
Jag kan cykla själv; det är säkert!
Jag kan gå på tå!
Jag kan sitta fint, om jag måste – och äta vackert!
Jag kan springa runt – i en cirkel!
Och hänga upp och ner; och vet du?
Jag kan hamra spik och såga raka brädor!
Tro på mej, lilla pappa!
Tro att jag klarar det mesta!
Tro på mej – och du ska säkert bli förvånad!
Jag kan laga mat! Vet du om det?
Jag kan koka ägg!
Pannkakor jag steker, så dom blir gyllenbruna!
Jag kan skala lök! Också morot!
Jag kan vispa smet! Och jag kan
baka goda bullar och fixa fika till frukost!
Tro på mej, lilla pappa!
Tro att jag klarar det mesta!
Tro på mej – och du ska säkert bli förvånad!
Jag kan köpa glass, för egna pengar!
Jag kan åka buss!
Jag kan gå till skolan och jag hittar vägen!
Jag kan skriva ord, även svåra!
Jag kan räkna tal; och vet du?
Du kan koppla av och bara lita på mej!
Tro på mej, lilla pappa!
Tro att jag klarar det mesta!
Tro på mej – och du ska säkert bli förvånad!
Men herregud!
Vad hände nu?
Har vi igen valt nya stollar?
Det vore bra,
som någon sa,
om vi i förväg namnen kollar!
Hur ska vi få
nån ordning på
den Alliansförstörda Norden,
om vi ej kan
få in en man
som ej är oturlig med orden?
Det enda sätt
att allt blir rätt
och varje kandidat otadlig,
är att vår klass
leds från parnass
och vårt parti av någon adlig!
Inspirerad av valet av Omar Mustafa till (s)-styrelsen, som man kan läsa om här
Nu föll i fulla bägaren den allra sista droppen!
Den sista rest av värdighet regeringen kan ha haft
rann ut – när en minister börjat yttra sig om kroppen –
ur Rosenbads kanslikvarter som vore den av saft.
Det kan ju inte rimligen på egna axlar vila
att underhålla kropp och själ och hålla sig i trim!
Vi måste säga från och sluta vara så servila:
nu ska ministerns läppar bli förseglade med lim!
Att idrottsmän vill träna många timmar alla dagar
beror ju på att de ska tävla en minut per år!
Men oss, minsann, vårt arbete försliter och försvagar –
att också motionera blir då mer än vi förmår.
Att kräva av oss anställda att vi ska träna själva –
för att vi måste klara av att sitta, stå och gå –
det är så kränkande att hela rörelsen må skälva!
Det måste en minister som Ulf Kristersson förstå.
Inspirerad av IF Metalls reaktion på socialförsäkringsministerns uttalande
Modig's Chronicles 