Kroppen är kall,
anden är all,
frostnupen själen, den arma.

Nervbanans nod,
kapillärernas blod,
längta till solen, den varma.

Vad vore väl vintern med solvärmda vågor –
vad hade då vår för poäng?
Var gömdes i ljuset de djupare plågor,
som mörkret bereder en säng?

Men växtsavens kraft
ej människor haft,
vars tillvaro upplevts eländig.

Det innerstas vrår
får sår som består
av mörker och kyla beständig.